Så det är pågrund av mina val som jag står här ensam.

Jag är säkert inte ensam men känner mig otroligt ensam, Antingen vill inte människor/vänner förstå mig eller så gör dom bara inte det.

Det är jobbigt att alltid ha förväntingar på människor omkring mig som man känner man bliv sviken av. Oavsätt om det handlar om familjen, vänner eller nån tjej man dejtar. Jag tar folks beteende mot mig så hårt och personligt.

Men är för jag tänker sådär extra långt i hur man ska betee sig.

Just nu känner man sig ensam och svag. Värdelös och allmänt deppad. Visst det blir kanske bättre men ändå..hatar ha den där kännslan i kroppen. Den där oron och ångesten.

Tur jag har träning ikväll så man får ut lite kännslor och saker man håller inne ständigt.

Känns som man inte har nån att prata med. Om sådär allvarliga saker man vill lufta ur sig och ha nån som lyssnar. Som lyssnar på riktigt.

Men är väl mest pågrund av mina val jag gjort tidigare i livet som gud straffar mig nu.

Eller har straffat dom senaste 20 åren....

Andreas